Mattias Henriksson från Hillerstorpskolan i Gnosjö fick utmärkelsen ”Årets lärare i fritidshem” 2019. Här berättar han om arbetet med att bli Gäster hos verkligheten

Jag – gästen
För att klargöra en sak. Jag älskar fritidshemmet och den fritidspedagogiska kärnan.
Själv gick jag aldrig, nu i efterhand olyckligtvis, på fritidshemmet utan min första stora upplevelse av fritidshemsverksamheten uppenbarade sig efter en förfrågan 2010.
På sätt och vis var det som att jag blev gäst hos en verklighet som är vardag för ofantligt många barn, framförallt de mellan 6-9 år, och jag förstod ju att jag hade missat något här. 

2008 kom lågkonjunkturen till Sverige och pågick under en relativt kort period men den lyckades inträffa under samma period som jag tog studenten.
Detta genererade reducerade arbetsmöjligheter och tillslut så hängde man där på AF – ja, Arbetsförmedlingen, med långsiktiga planer och aktivitetsstöd som det så fint heter. För mig existerade inte det för jag ville ut då jag själv betraktar mig som arbetsam och jag ringde upp min gamla grundskola gällande möjligheten att få praktisera eller vikariera. 

Det gick att lösa redan till veckan efter i högstadiets uppehållsrum där vi skulle revolutionera ett tomt uppehållsrum till tätbefolkat och några månader efter detta fick jag frågan: -Mattias, hade du velat jobba på fritids?
’’Vad innebär den verksamheten och är inte det de yngre barnen?’’ Och visade med handen den höjden jag menade.
-Jo, det stämmer. Är du intresserad?
’’Ja, vi ser vad det ger, det blir kul!’’
Min första eftermiddag där innebar städdag och en grupp killar som inte såg på det lika positivt som pedagogerna och de grabbarna blev min primära uppgift.
Det gick sådär med städandet men desto bättre med relationsskapande och jag summerade min första dag som fantastisk när jag var hemma.

Gäster hos verkligheten
Efter olika turer på Hillerstorpsskolan så utbildade jag mig och blev det alla inom skolväsendet efterfrågade – jag blev behörig och senare legitimerad. Efter studier, fritidshemsutvecklare och utveckling i Borås under två år landade jag återigen där allt började. 

I mitt fina Småland och efter en någorlunda turbulent inledning landade vi med ett helt nytt arbetslag sommaren 2018 och vi beslutade oss den sommaren för att vi skulle skapa möten med aktörer utanför fritidshemmet och kliva in i läroplanens mål om samverkan med närsamhället och föreningslivet.
Det blev omedelbar revolution på ett vis vi egentligen själva förvånades över.  

’’Tycker du om att spela?’’

-Ja, det är ganska roligt.

’’Vill du spela för oss på fritids någon dag?’’
-Det vill jag gärna!

Denna konversation startade upp en vision och ett kvalitetsarbete som skulle fokusera på interaktiva möten med människor och/eller aktörer i barnens närhet eller, än bättre, utanför trakten. 

Konversationen berörde mig och en tjej i årskurs 5 då hon varje vecka lämnade in sin cello som startade upp en vision och ett kvalitetsarbete som vi idag förenar med vår fritidshemsverksamhet.

Några veckor senare dök representanter från Musikskolan upp i form av en musiklärare och fyra elever för att spela instrumentalt på vårt mellanmål. Succé. 

Ett inslag vi har haft med oss från början är att vi antingen muntligt eller, framförallt, via e-post ger en förfrågan och ett uppläggsförslag till aktören där vi ger obegränsat med tid för en träff – momentet och beslutet är deras att ta och hellre att ha en träff längre fram än att det blir tidspress. Vi alla skall må bra av det. 

Några veckor efter musikskolan vankades det studiedag och då tog vi tillfället i akt och spelade Boule – eller bulle som barnen säger – och åt kakor bakade på fritidshemmet tillsammans med PRO. Denna dag fick vi äran att träffa Holger, han som än idag är vår äldsta representant med tunga och unga 86 år. Åldern till trots var han en hejare på Boule denna något regniga tisdag.

Ögonen började öppna sig för vårdnadshavare och aktörer i närsamhället och det tog vi tillvara på med mer frekventa förfrågningar och förslag. 

Efter åtskilliga möten beslutade vi under hösten att vi skulle ha en Fritidsshow i början av december där vi kunde bjuda in aktörer och lyfta dem samtidigt som barnen fick uppträda med vad de önskade. Vi hade då aldrig anordnat något liknande och kunde inte ana något större tryck men väl på showdagen vid 18.00 infann sig närmare 200 personer – från vårt fina, lilla samhälle i Hillerstorp med 1800 invånare – redo för lotterier, fika, uppvisningar och mingel. 

Minglandet fortsatte där vi efter ett halvår satte ihop fritidsbesöken med tematiska veckor där vi kunde satsa på en hälsovecka då vi hade en skönhetssalong som önskade hälsa på. Ett annat exempel var idrottsvecka med besök från hockey- och orienteringsföreningar. 

Fritidshemmens ’glans’dagar

Den inslagna vägen har varit bestående och under förra årets fritidshemmens dag tog vi tillfället i akt – fritidshemmens dag som är en av årets bästa dagar och alltid inträffar den andra tisdagen i maj och 2019 var inget undantag. 

Vi skulle fira vår tillsammans med UV-scouterna som vi bjudit in och de tog över hela dagen med bravur tillsammans med oss och genomförde utomhusaktiviteter. 

Vi kan innebära samarbete med scouterna och för de som undrar vad det innebär så beskriver de sin verksamhet bland annat såhär: ’’handlar om djur, natur, eldar, knopar och annat friluftsliv. Sjukvård, mission och allmänna samhällsfrågor som rättvisa och demokrati behandlas. Innehållet i UV-scout är minst sagt varierat!’’

Dagen slutade inte som brukligt denna dag utan vi stod redo för nästa show.
Junior Eurovision i Hillerstorp där barnen skulle få uppträdda och ansvara i skolans matsal -Hillerangen. 

Det blev succé igen med stor delaktighet med försäljningar, lotterier och ett Eurovision-kahoot som barnen skapat för alla som var på plats och hade ett digitalt verktyg. 

Vi snabbspolar oss ett år exakt framåt – till nästa fritidshemmens dag 2020. 

Från det ena årets firande har mycket hänt. Vår fritidshem har varit med i olika medier runtom i landet, vi har genomfört en julmarknad med spelningar från musikskolan och vi har tillsammans med varandra njutit av besök och livet. 

Ett virus som försökt ställa till det smittade sig in i vår värld. 

Men här står vi på fritidshemmen starka och medan delar av vårt samhället fallit samman har vi på fritidshemmet stått där. 

Alla vi fritidshem i landet har öppnat våra dörrar som ordinarie och varit tillgängliga med all kärlek som fylls i våra rum – alltid välkomnande och inbjudande. 

När det pratades om att skolan skulle pausas fysiskt så skulle vi fortfarande finnas där och det är så fritidshemmet fungerar – vi finns alltid där för dem som behöver det och det är med stolthet, glädje och engagemang jag arbetar på fritidshemmet. 
Jag hoppas inte ni har tappat den känslan på resan. 

Vi startade upp allt detta med ett arbetslag som var helt nykomponerat och med utgångspunkten att det bara kommer att kunna lyckas. Doseringen och mängden besök eller upplägg blir med tiden en smaksak och det vi, via undersökningar, kunde konstatera var att det blev mer nöjsamt och glädjefyllt för personal att gå till jobbet.  

Kan man inte gå till jobbet med glädje – då bör man överväga vad man vill göra med livet. 
Kom inte och säg att det inte går – ni löser det. 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *