Farzin Panahi tog sin examen som lärare i fritidshem 2012. Sedan dess har han hunnit jobba som både fritidspedagog och biträdande rektor i Stockholms innerstad. Nu studerar han vidare till specialpedagog.

Vad är kvalitet och hur mäter eller bedömer vi den?

De studier som har gjorts på kvalitet i fritidshem har främst utgått från graden av måluppfyllelse i enlighet med de statliga styrdokumenten. Ett exempel på en sådan är den rapport som genomfördes av Skolverket 2000. I den undersöktes 8 fritidshem där det gjordes en bedömning av hur väl fritidshemmen uppfyller de nationella målen som stipuleras i styrdokumenten. Därutöver undersöktes kvalitet ur ett aktörsperspektiv genom att såväl personal som föräldrar och barn fick ge svar på deras syn på kvalitet i fritidshem. Resultaten från denna rapport är rätt så förödande. Det rådde konsensus mellan personalen, föräldrarna och barnen kring de områden som utgjorde ett problem i verksamheten. De utpekande områdena var bland annat stora barngrupper, dåliga lokaler och otillräcklig personaltäthet. Men föräldrarna och barnen var mer nöjda över kvaliteten än personalen i fritidshemmen. Författarna till studien tolkar detta som att föräldrarna inte är insatta i vad fritidspedagogik är och att barnen inte är medvetna om vad de går miste om. Vidare visar resultaten att fritidshemmets resurser har: ”beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras”. Det konstateras även att det inte finns några pedagogiska visioner kvar för fritidshemmet. Besparingskraven och samverkansproblemet med skolan har lett till att fritidshemmet blivit osynligt.

En annan rapport som bör nämnas i detta sammanhang är den som genomfördes av Skolinspektionen 2010. I likhet med ovan nämnda rapport från Skolverket granskades kvaliteten i fritidshemmen med utgångspunkt i hur väl målen i styrdokumenten uppfylls. Denna rapport utfärdades alltså 10 år efter Skolverkets, men resultaten från den visar att situationen för fritidshemmen inte blivit bättre utan att den snarare har förvärrats. Det konstateras bland annat att fritidshemmens ledning behöver bli mer förtrogna med fritidshemmens uppdrag för att bidra till en god utveckling. Därtill dras slutsatsen att det finns skillnader bland fritidshemmens personal gällande tolkningen av huruvida fritidshemmet har ett lärandeuppdrag. Konflikter är vanligt förekommande på vissa fritidshem och på många fritidshem upplevs miljön vara stressig och bullrig av såväl barn som personal.

Vad vi kan se är att dessa två rapporter har, med 10 års mellanrum, visat på hur situationen i fritidshemmet försämrats. Detta konstaterande är viktigt i sig men det svarar inte på vad kvalitet är och hur begreppet uppkommit. Vad är kvalitet och hur kommer det sig att vi använder detta begrepp? För att svara på dessa frågor måste vi söka oss till den privata sektorns styrningsmodeller och dess inflytande på den offentliga sektorn.

Från tillit till kontroll

Begreppet kvalitet kan spåras tillbaka till efterkrigstidens Japan. Efter andra världskrigets slut började Japan att söka efter metoder för att bygga upp sin raserade ekonomi. Ett led i detta arbete var att hämta intryck från västvärldens produktionsmodeller och implementera dem i landets tillverkningsindustrier. Därför bjöds sakkunniga inom hur kvalitet skulle kunna uppnås i tillverkningsindustrin till landet för att utbilda industrisektorn. Utifrån detta arbete bildades begreppet Kaizen i Japan. Kaizen beskrivs som en process inom tillverkningen där varje led inom produktionen ska granskas för att optimeras. Detta för att det inte ska förekomma något tidsspill och att ursprunget till tillverkningsfel ska kunna spåras. Japans arbete med att förbättra kvaliteten inom tillverkningsindustrin började få en sådan positiv effekt att västvärlden började snegla på dem för att kunna uppnå lika hög kvalitet i deras produkter. Strannegård menar att detta skapade en hysteri kring kvalitet men att när hysterin väl lade sig började den offentliga sektorn titta på hur samma processer som hittills varit dominerande inom den privata sektorn skulle kunna införas i den offentliga. 

När kvalitetsrörelsen började göra intåg i den offentliga sektorn samlades den under ett begrepp vid namn, NPM- New Public Management. Agevall menar att NPM inte kan beskrivas som en entydig modell, utan det är snarare ett axplock av olika teorier. Fast NPM har vissa karaktäristiska drag. Ett av dessa är att försöka uppnå effektivitet i den bemärkelsen att tilldelade resurser ska användas så att de ger mervärden. Ett annat är tonvikten på mål- och resultatstyrning. En modell där politiker: ”fastställer klara mål, beslutar om kostnadsramarna och följer upp/utvärderar resultaten. Det innebär en förskjutning från procedurer och procedurkontroll till efterkontroll”. Just mål- och resultatstyrningen är något som kommit att forma skolväsendet ända sedan decentraliseringen som fick sin slutliga utformning i proposition 1990/91 – Ansvaret för skolan som sedan antogs av riksdagen. I den propositionen föreslogs det att ansvarsfördelningen mellan stat och kommun skulle ändras så att styrningen av skolan skulle ske genom att staten anger mål och riktlinjer för skolan. Dessa skulle formuleras i styrdokumenten. Kommunernas ansvar låg i att säkerställa att de mål som staten beslutat om skulle uppfyllas, men de skulle åtnjuta en stor frihet i att hitta vägar till att göra detta. Målen som staten beslutade om syftade nämligen inte till en detaljstyrning av undervisningen. Det låg lärarna fritt att utforma undervisningen så att den uppfyllde de centrala målen och den lokala skolplanen. 

Denna nya styrmodell där professionen och kommunerna fick relativ autonomi gentemot staten kom att ändras i slutet av 1990-talet. Under denna period utsattes socialdemokraternas skolpolitik för hård kritik och kom att kallas för flummig. Denna kritik kom främst från borgerliga partier och kablades ut via den borgerliga tidningen DN. Det socialdemokratiska partiet ville visa på handlingskraft och att det kunde kontrollera skolväsendets riktning. För detta ändamål valde de att skapa och införa kvalitetsredovisningar som skulle brukas av såväl skolan som fritidshemmet. Nytell förklarar att staten, genom kvalitetsredovisningar, försökte föra in kvalitetsidén i skolväsendet för att därigenom åter ta kontroll över dess utveckling. Nytell skriver vidare att denna kvalitetsidé har bringat med sig en ny ordning där centralismen har återinförts genom ökade kontroller och finansiering av program som syftar till att leda skolväsendet mot en determinerad riktning.

Vad som går att utläsa från allt detta är att kvalitet i skolväsendet utvecklats till ett begrepp som används för att legitimera den ökade kontrollen av detsamma. Den tidigare tanken om decentralisering har lett till en recentralisering med betoning på efterkontroll och uppföljning. Det som fångar politikernas uppmärksamhet i denna bemärkelse är resultat. Englunds mening är att detta är en följd av en lyckad kampanj där nuvarande utbildningsminister lyckats använda Sveriges dalande position i de internationella kunskapsmätningarna för att skapa en bild av en svensk skola i kris. Den skolpolitiska diskursen har sedermera kommit att präglas av kunskapsmätningar, kunskapskontroll och betyg. Dahlberg et al. beskriver denna utveckling, där vår tilltro till kunskapsmätningar och siffror stadigt ökat, som ett resultat av människans strävan efter att uppnå objektivitet. Tilliten till personliga bedömningar har sjunkit. Istället vill vi ha oberoende granskningar där vi kan standardisera för att sedan mäta komplexa fenomen i vår omgivning. 

Tillit till professionens förmåga att bedöma kvalitet i fritidshem

De slutsatser som går att dra från det ovan anförda är:

  • Kvalitet har kommit att utvecklas till ett begrepp som legitimerar kontrollen av skolväsendet. 
  • Den tillit som visades till professionens bedömningar av kvalitet i samband med decentraliseringen har minskats till förmån för en tilltro till objektiva mätningar av kvalitet i form av kunskapsmätningar, kunskapskontroll och betyg.

Vad har detta för relevans i relation till vad kvalitet är i fritidshem? Först och främst bör vi konstatera att fritidshemmet varit skonad från den mätningshysteri som drabbat skolan. Dels på grund av att vi inte gör bedömningar av barnen på samma vis som skolan och dels på grund av att fritidshemmens ledning visat sig vara icke förtrogna med det pedagogiska uppdraget och ibland helt saknat kännedom om att det finns läroplansmål som ska tillämpas i fritidshemmet. Det går att diskutera allvaret i detta konstaterade men vi måste även se det som att vi som profession inte har tagit tillvara på denna möjlighet för att hävda vår förmåga att kunna bedöma kvaliteten i fritidshem. 

Hur ska vi göra det? Kan några fråga sig. Det saknas ju kvalitetskriterier för fritidshemmet, påstår andra. Men stämmer verkligen detta? Vi återkommer till denna fråga snart. Men innan dess måste vi påpeka konsekvenserna med att kräva av andra aktörer än professionen att kvalitetskriterier för fritidshemmet ska förtydligas. Som vi har sett följer kvalitetskriterier med en ökad kontroll, eller rättare sagt efterkontroll, av de processer som sker i skolväsendet. Vill vi hamna i samma situation som exempelvis polisen där specifikationen av vilka arbetsuppgifter som ska utföras lett till en ”pinnjakt”. Översatt till fritidshemmets verksamhet betyder detta att vi kan hamna i en situation där vi förväntas utföra en mängd aktiviteter och analysera och utvärdera kvantitet framför kvalitet. 

Om vi tillåts att återkomma till påståendet att det saknas kvalitetskriterier för fritidshemmet kan vi se att detta inte stämmer. Kvalitetskriterier finns där i form av de mål som ska uppfyllas i läroplanen. Vi måste bara hitta en form för att arbeta med dessa för att i ett senare skede kunna bedöma hur vår verksamhet uppfyller dem. Ett upplägg för ett sådant arbete kan se ut på följande sätt:

1. Anpassa syftet för fritidshemmet i skollagen efter de behov som finns på just ert fritidshem.

Kommentar: Varje fritidshem är unikt och har sin egen kultur. Vi måste föra en diskussion om vilka barn vi har på fritidshemmet. Hur ser deras omvärld ut? Vilka sociokulturella förutsättningar råder på ert fritidshem. Det vill säga vilken kultur ger barnen uttryck för, vilka kulturer är personalen med om att reproducera. Med utgångspunkt i de svar ni kommer fram till kan ni gå vidare till punkt 2.

2.  Vad är det för lärande och utveckling, meningsfull fritid samt rekreation som behövs på ert fritidshem?

Kommentar: Utifrån den analys som skett i punkt 1 ska en diskussion föras kring vad ni har för syn på det lärande och den utveckling som ni anser behöver ske på ert fritidshem. Vidare ska en diskussion föras om vad som konstituerar en meningsfull fritid och rekreation för de barn som befinner sig i er verksamhet.

3. När ni diskuterat de frågor som lyfts i punkt 1 och 2 bör ni ha identifierat de områden som just ert fritidshem behöver arbeta med . När detta har skett kan ni söka vägledning i läroplanen för att hitta de kvalitetskriterier som ni bör jobba mot för att möta de behov som ni identifierat.

Kommentar: Som nämnts tidigare finns det kvalitetskriterier i läroplanen i form av mål. Det är dock viktigt att implementera de mål som ni finner är lämpliga i arbetet med att möta de behov som ni har identifierat. En hjälp i denna process är att följa de steg som vi har skrivit i del 1 på denna sida – Att implementera läroplanen.

4. I detta skede ska ni ha identifierat de behov som ni ska möta i er verksamhet samt hittat och implementerat lämpliga kvalitetskriterier i form av läroplansmål som ni ska använda i detta arbete. Nu återstår det att använda dessa mål som underlag för bedömning av hur väl verksamheten når upp till dem.

Kommentar: Det kan råda olika uppfattningar om hur bedömning av kvaliteten i fritidshem ska ske. Vi har redan framhävt riskerna med att endast fokusera på att bedöma och utvärdera aktiviteter. Istället för att göra detta bör aktiviteter och implementering av läroplanen betraktas som delar av det arbete som sker i fritidshemmet för att uppnå de mål som ni satt upp för er verksamhet. Bedömningen bör ta avstamp i en professionell, systematisk och långsiktig bedömning av hur väl verksamheten når upp till målen. För vi tror väl inte att enskilda aktiviteter bidrar till en omedelbar måluppfyllelse?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *