Mikael Jensen

Mikael Jensen är fritidspedagog, författare, forskare och lärarutbildare vid Högskolan i Borås
Mikael Jensen

Latest posts by Mikael Jensen (see all)

Barn och unga ingår i nätverk. Det har de alltid gjort, i alla tider, men med vår mobila och digitala teknik har det blivit mer accentuerat. Precis som idéer, rykten och nyheter sprids i nätverk kan man också se att det man tar till sig av berättelser och trender som florerar i ett nätverk är ett lärande när en individ som ingår i ett nätverk tillägnar sig den information som sprids. Detta är, förvånande nog, ett relativt outforskat samband. Detta inlägg presenterar en tämligen ny syn på lärande, bland barn och unga, genom att ta vara på både äldre och nyare nätverksmodeller.

Vissa forskare pratade för 10-15 år sedan om framtidens lärande i termer av individualisering, nätverk och globalisering. Den framtiden är nu här och blir allt mer en del av vår verklighet. Individualisering kan i detta sammanhang beskrivas som ett allt större fokus på jaget och vad individen vill ha (för information).

Nätverk står för hur individer förbinds med varandra och vilka vägar information och andra resurser tar i dessa nätverk. Globalisering innebär att den fysiska distansen emellan oss är av liten betydelse vilket nu gör att idéer och trender i en del av världen snabbt kan bli aktuell i en helt annan del av världen, tack vare digital kommunikation via nätverk.

Mycket av det jag tar upp i denna text har jag redan redogjort för i boken Lärande och lärandeteorier (2016). Den tes som framförs baseras på äldre teorier som social lärandeteori och diffusionsteori men också på nyare teori som nätverksteori och teorin om Media Multiplexity. Upplägget är ett annat än i andra texter jag skrivit om ämnet.

Låt mig börja med något så basalt som berättelser, sedan gå vidare till nätverk och nätverksteori, för att successivt arbeta mig fram till den väletablerade och mycket trovärdiga diffusionsteorin. Andra centrala byggstenar längs vägen är övertalning och tillit.

Berättelser

Människan är en berättande varelse. Vi har i alla tider, så som de kan bli kända för oss i vår tid, berättat för varandra. Föräldrar berättar om händelser för sina barn. Kompisar berättar saker för varandra, inklusive hemligheter. Lärare berättar om stora händelser som har relevans för många. Detsamma gäller nyhetsförmedlare. De berättar berättelser.

Redan före de enklaste mediernas uppkomst användes berättelseformen för att sprida nyheter och rykten inom grupper och byar samt mellan grupper och byar. Den muntliga berättelsen är den äldsta versionen och kanske också den mest effektiva. När vi väl utvecklade skrift kom berättelserna att spridas även på det viset. Numera sprids berättelser ofta i form av videoklipp eller filmer.

Vilket format berättelsen har är mindre viktigt. Huvudsaken är att den har berättelsens karakteristiska grunddrag. Varje berättelse har en början, ett mittparti och ett slut. Varje berättelse har en huvudperson som gör något och/eller ställs inför ett dilemma. Som lyssnare kan vi följa berättelsestrukturens tidsförlopp och vi kan, mer eller mindre, identifiera oss med huvudpersonen eller någon annan central karaktär.

Detta är högst relevant för lärande då berättelser är ett av de enklaste sätten för oss att lära något nytt. En person berättar något som en annan person inte känner till sedan tidigare. För den som tillägnar sig innehållet i berättelsen blir det ett lärande. Att jag skriver ”ett av de enklaste sätten” handlar inte om berättelsens enkelhet utan att lärande sker utan ansträngning. Det är många gånger vi lär oss något nytt genom en berättelse som vi inte har registrerat som lärande. Alltså kan det inte ha varit ansträngande.

Berättelser som fenomen kan också knytas till tidiga former av nätverk. En grupp eller en by är ett relativt avgränsat nätverk men tack vare att vissa individer färdas mellan byar och berättar om vad som händer i de andra byarna förbinds medlemmarna i respektive byar med varandra genom lösa nätverk.

Lärande

En del vill begränsa lärande till att handla om delandet av etablerad kunskap, kunskap som har en vetenskaplig status. Grekerna kallade denna kunskapsform episteme. Med en sådan syn på lärande skulle det vara kopplat till någon slags kvalitetsmarkör. När man pratar om kunskap kanske man kan använda kvalitéer men, som jag ser det, är lärande ett mycket brett fenomen. Lärande förekommer oavsett om vi lär oss att räkna med pi, om vi lär oss att knyta skorna eller om vi lär oss att det just nu är inne att ha på sig kläder från ett visst märke.

Den enklaste förståelsen av lärande är att man tillägnar sig något (kunnande) som man inte redan hade sedan tidigare. Detta kan innebära att man tillägnar sig något som helt och hållet är nytt eller att man tillägnar sig något som modifierar sådant som man redan kände till sedan tidigare.

Lärande kan vara motoriskt, det kan vara kognitivt, det kan vara socialt och det kan vara en blandning genom de verktyg vi lär oss att använda. Ur ett sociokulturellt perspektiv är verktyg förbundet med lärande som om verktygen är en förutsättning för lärandet.

Jag vill understryka att verktyg är något man först måste lära sig att använda och detta kan vara mer eller mindre svårt beroende på vilket slags verktyg vi pratar om och vem som ska lära sig. En del lär sig att läsa, skriva och använda appar utan besvär. Andra kämpar med det vilket i sin tur kan försvåra annat lärande.

Bara för att man har böcker blir lärande inte helt plötsligt mycket lättare. Man måste ju först lära sig att läsa innehållet i böckerna. Bara för att vi som grupp har utvecklat skrivkonsten och verktyg som pennor och tangentbord kan vi inte förmedla oss hur lätt som helst. Vi måste först lära oss att använda pennor respektive tangentbord.

Det har dock visat sig att när vi väl har lärt oss att använda vissa redskap har det accelererat lärandet inom en rad områden. Att vi idag kan använda datorer i form av laptops, surfplattor och smartphones gör att vi kan finna, skapa och dela information på ett helt nytt sätt.

Nätverk

År 1996 publicerades sociologen Manuel Castells bok Nätverkssamhällets framväxt. Det var ungefär då vi började förstå att vi lever i en ny era där individualism, nätverk och globalisering blev centralt på ett helt nytt sätt. Mycket berodde naturligtvis på framväxten av internet och digitala teknologier.

Synen på människan som en nätverkande varelse är dock mycket äldre. Jag kanske inte ska hävda att människor pratade om nätverk på stenålderna men de bildade likväl nätverk redan då. Detta skriver historikerna John McNeill och William McNeill om i sin bok Mänskliga nätverk.

Nätverk har alltid handlat om kontakter mellan individer och utbyten av resurser. Resurser avser huvudsakligen information, pengar, redskap och mat. Information är lättast att utbyta, t.ex. i form av berättelser, eftersom det inte är förknippat med en stor kostnad. Det krävs inte mycket energi att dela information och det krävs inte att man gör sig av med något. När man delar information har man den fortfarande i sin ägo. Om man däremot utbyter verktyg eller mat blir man av med något. Samtidigt förväntas det att man får något i utbyte.

Information ska nu inte underskattas då många nätverk bygger på samverkan lika väl som konkurrens. Att dela med sig av något till en konkurrent innebär alltid en risk. Vad kan konkurrenten göra med informationen? Därför är det viktigt att väga vilken information man vill dela med sig av. Kanske väljer man till och med att dela vilseledande information. Det får konkurrenten att tro att den har något användbart men i själva verket agerar den på falska grunder.

Inom nätverksteori pratar man om ett flertal nyckelbegrepp. Dessa är:

  • Nod
  • Länk
  • Innehåll
  • Kanaler (jag använder gärna termen kontaktytor)
  • Storlek
  • Densitet
  • Syfte/funktion
  • Roll

I ett mänskligt nätverk står en nod för en individ. Länk står för förbindelsen mellan individer. Dessa förbindelser kan vara mer eller mindre starka. Detta har stor betydelse. Innehållet handlar om vad det är för typ av information (eller annan resurs) som cirkulerar i ett nätverk. Ofta skapas nätverk genom att man har ett gemensamt intresse för ett visst område (t.ex. märkeskläder).

Våra viktigaste nätverk består av människor som vi träffar regelbundet. En av kanalerna är då att träffas ansikte mot ansikte. Vi kan också träffas online. Vanliga sätt att hålla kontakten och dela information är via telefon och textmeddelanden. Allt detta är exempel på kanaler eller kontaktytor.

Storlek har att göra med hur många noder det finns i nätverket. Vissa nätverk består av tusentals eller miljontals noder. Andra består av tre noder. Densitet är ett mått på hur många länkar det finns i ett nätverk i förhållande till antalet noder. Låg densitet betyder att det finns många i nätverket som inte har direkt kontakt med varandra utan indirekt genom viktiga centralfigurer. Hög densitet innebär att nästan alla i ett nätverk har kontakt med varandra direkt. Mycket tyder på att information sprids snabbare i ett nätverk med hög densitet.

En och samma individ kan ingå i flera nätverk. Ett barn kan ingå i släktnätverket där den närmaste familjen ligger närmast i nätverket och vissa avlägsna släktingar ligger långt bort i nätverket. Samma barn kan ingå i ett nätverk som utgörs av en skolklass samtidigt som barnet ingår i ett nätverk på fritids som är delvis detsamma. Barnet kan också ingå i ett nätverk av vänner och bekanta som inte är kopplade till en institution. En förening kan också utgöra ett nätverk som barnet kan ingå i. Slutligen har vi ett flertal rent digitala nätverk där barnet inte har träffat medlemmarna i nätverket fysiskt men ändå delar något intresse i form av online-spel, fan-relaterat innehåll eller trendrelaterat innehåll.

Syftet eller funktionen med alla nätverk som en individ kan ingå i varierar från nätverk till nätverk. För individen kan nätverket uppfylla ett visst syfte eller ett behov. Sedan kan nätverket i sig stå för ett visst syfte. Barn och unga som engagerar sig i klimatfrågor eller djurs rätt samlas kring den fråga som medlemmarna alla ser som viktig. Syftet kan då direkt eller indirekt vara att åstadkomma förändring.

Vissa noder i ett nätverk har särskilda roller. Det finns de i nätverket som har en sammanhållande roll. Några enstaka tar till exempel på sig rollen som administratör för en Facebook-grupp. Någon eller några tar rollen som nätverkets ledare.

Två av de viktigaste rollerna i ett nätverk, särskilt om man pratar i termer av lärande, är innovatörerna och inspiratörerna. Innovatörerna är de som inför nya idéer till nätverket. Ofta har de själva givit upphov till idén. Inspiratörerna går under många andra namn som opinionsbildare, förändringsagenter eller influensers. Dessa har fått en särskild status genom att många andra i nätverket lyssnar på dem.

Det som är intressant med nätverksteorier är att de kan tillämpas på olika nivåer. Man kan prata om globala nätverk, om internationella och nationella nätverk, om kulturellt förankrade nätverk, om subkulturer som nätverk och om grupper som nätverk. När man titta på individer är det ofta på denna nivå som man ser lärandet medan det på högre nivåer tydligare syns hur viss information sprider sig.

Innan jag lämnar detta avsnitt om nätverk vill jag ställa nätverk i relation till grupper och communities (of practice). En grupp eller ett community kräver ett medlemskap som innebär vissa test och åtaganden. Vem som helst blir inte insläppt i en grupp eller ett community. Nätverk kan däremot vara mycket lösare. Du kan t.ex. följa en influenser på Instagram utan några särskilda åtaganden och inom nätverket dela information med andra som följer samma influenser.

I ett community of practice handlar det om att vissa centrala individer har kunskaper och kompetenser. Övriga i gruppen undergår en långsam förändring för att mer och mer bli som de centrala figurerna, ofta kallade mästare, genom kommunikation och identifikation.

I nätverk finns det flera centrala figurer som har väldigt olika information att erbjuda. Man väljer vem man vill lyssna på och behöver nödvändigtvis inte bli som den som har en central position i nätverket.

En annan aspekt att känna till är att det inom lärandeforskning i stort pratas om neurala nätverk och artificiella neurala nätverk. Neurala nätverk finns i våra hjärnor och nervsystem. Dessa kan naturligtvis sägas ha med lärande att göra då det sker förändringar i de neurala nätverkens struktur när man lär sig. Artificiella neurala nätverk (ANN) är datorbaserade nätverk för att möjliggöra att datorer (maskiner) lär sig. När man pratar om AI (artificiell intelligens) idag inkluderar man ofta ANN. Jag lägger dock ingen tid på dessa typer av nätverk i denna text.

Social lärandeteori

Social lärandeteori har funnits ganska länge men utvecklades främst av Albert Bandura med boken Social learning som kom 1977. Nyckelbegreppen enligt Bandura är observation, imitation och motivation. Ett barn observerar vad någon annan gör och kan sedan välja att imitera vad den andra har gjort. En avgörande faktor för om imitation kommer till stånd beror på hur motiverad individen är att ta efter just denna handling.

Peter Richerson och Robert Boyd har arbetat vidare med social lärandeteori, bland annat med hjälp av matematiska modeller, vilket de presenterar i boken Not by genes alone. De förklarar enligt vilka principer vi motiveras att imitera. Barn och unga följer dessa grundläggande principer:

  • Barn imiterar föräldrar i första hand och andra familjemedlemmar i andra hand
  • Barn imiterar sådana som de upplever vara lika dem själva (typiskt kompisar)
  • Barn och unga väljer att ta efter sådant som de flesta gör. Det många gör är i alla fall inte fel (kan de bedöma)
  • Barn och unga väljer att ta efter sådant som framgångsrika personer och idoler gör

Även om det kan finnas andra faktorer som får barn och unga att ta efter vad andra gör är det ändå både på en individuell nivå och på gruppnivå ovan fyra principer oftast ligger till grund för lärande.

Om man tar stöd av dessa fyra principer när man tittar på familjen som nätverk är det framför allt den första som har betydelse för vad barn imiterar. Tittar man istället på nätverk av kompisar och bekanta är det de som är mest lika barnet eller den unga själv som man i första hand imiterar.

Beroende på var man befinner sig i ett nätverk, centralt eller perifert, märker man vad många andra gör. Om man har missat att ta till sig något i ett tidigt skede reagerar de flesta när ett beteende är vanligt hos en majoritet. Här blir det tydligt att det är på nätverksnivå som den stora influensen till lärande ligger. Ett nätverk med hög densitet skulle få ett snabbare genomslag så att de flesta anammar ett nytt beteende fort.

Personer som man ser upp till, därför att de t.ex. är artister eller idrottsstjärnor, kan man numera tack vare sociala medier ingå i samma nätverk som. Detta möjliggöra att man i hög grad kan låta sig inspireras till att agera på vissa sätt. Det är också i detta sammanhang som influensers kommer in i bilden. Influensers som har många följare ses som framgångsrika och har därför ett inflytande över ett flertal inom nätverket. Influensers kan också ses som framgångsrika för att de är duktiga på något och detta blir eftertraktansvärt bland andra.

Bortsett från den tredje punkten handlar det om att man har en utvecklad tillit till den man låter sig influeras av. Man imiterar inte vem som helst utan någon man ser upp till och litar på. Det finns en tillitsaspekt till punkt tre också, om än något mindre uttalad. Man väljer att lita på att det som en majoritet gör bör vara värt att se som gångbart.

Media Multiplexity Theory

Något som inte blir så tydligt enligt social lärandeteori, i förhållande till nätverk, är vikten av hur starka band det är mellan individer. Det handlar alltså om styrkan i länken mellan två noder. Teorin om media multiplexity är en nätverksteori som har ett tydligt fokus på just relationen.

Enligt Media Multiplexity Theory (MMT) är närheten i relationen en avgörande faktor för hur mycket resurser man utbyter. Ju närmare relation desto mer resurser utbyter man. Med resurser menas huvudsakligen information. Från andra teorier vet vi att två individer som har nära band inte bara byter mycket information utan även personlig information. Det betyder t.ex. att bara nära vänner berättar om hemligheter. Här handlar lärande inte bara om att man har lärt sig något av privat natur utan också hur man ska handskas med denna information. Tillit blir även här mycket centralt. Ömsesidig tillit.

Det är även från Media Multiplexity Theory som vi har lärt oss att individer med nära relationer använder fler kontaktytor. Styrkan i relationen påverkar alltså valet av och antalet kanaler som används i utbytet mellan individerna. Bästisar ses ansikte mot ansikte nästan varje dag men väljer ändå att även prata i telefon, skriva till varandra och skicka bilder till varandra. Därtill kommenterar de varandras inlägg på sociala medier.

Från min egen forskning bland äldre tonåringar och unga vuxna väljer man att anpassa vilket kommunikationssätt som används beroende på vem den andra individer är och beroende på vilket budskapet är. När man känner någon väl vet man att vännen föredrar något eller några sätt att kommunicera. Vissa vill t.ex. kommunicera via text (SMS. messenger eller e-mejl för att ta några vanliga exempel) och därför anpassar man det när man ska dela någon information med vännen. Känslomässig information kan vara svårt att förmedla via text varför man gärna väljer att träffas ansikte mot ansikte, via videolänk eller via telefon.

Sammanfattningsvis delar individer med nära relation mer information och djupare information samtidigt som de använder fler kanaler och anpassar valet av kanal beroende på vilken vännen är och vad som ska delas.

Diffusionsteorin

Diffusionsteorin som vi känner den idag skapades och utvecklades av Everett Rogers. Det är en nätverksteori som har fokus på hur idéer och innovationer sprids inom ett nätverk. Diffusion är ett annat ord för spridning. Eftersom inte alla i nätverket snappar upp en ny idé samtidigt kan man se att spridningen sker enligt ett visst mönster. Det finns fem grupper:

  1. Innovatörer (som är extremt snabba att snappa upp en ny idé)
  2. De som tidigt tar till sig eller lägger sig till med nyheten
  3. Den stora majoriteten som tidigt tar till sig eller lägger sig till med nyheten
  4. Den långsamma majoriteten som tar till sig en nyhet (som inte är så ny längre)
  5. Den riktigt långsamma gruppen

Grupp tre, den tidiga majoriteten, består av ungefär 34 procent av ett nätverk. Den långsamma majoriteten består också av ungefär 34 procent. Grupp ett och två utgör ungefär 16 procent tillsammans medan de riktigt långsamma utgör ca 16 procent. Grupp ett, innovatörerna, utgör ungefär 2-3 procent av medlemmarna i ett nätverk. Skälet till att de tar till sig en nyhet så snabbt kan bero på att de redan har tänkt i liknande banor och genast ser hur användbar och viktig en ny idé eller en uppfinning är.

Förutom innovatörerna som både bidrar med nya idéer och snappar upp andras idéer menar Rogers att det finns två andra viktiga roller i nätverket. De är ganska lika. Den första rollen kallas opinionsbildare medan den andra kallas förändringsagent. Ingen av dessa är synonym med influenser. En influenser kan antingen vara en opinionsbildare, en förändringsagent eller en mix av dessa båda. En opinionsbildare är en person som har hög status i nätverket som många lyssnar på. En förändringsagent utför försök att påverka andra i nätverket mot betalning. Vissa influensers är betrodda av sina följare och påverkar oberoende av om de får betalt eller ej.

James Dearing, som är en yngre kollega till Rogers, förklarar att det finns fyra olik sätt för något att spridas mellan individer. Han kallar dem:

  • Smitta
  • Imitation
  • Manipulation
  • Övertalning

Dessa varianter innebär olika grad av medvetenhet och avsikt. Vid smitta är varken den som utför något eller den som tar till sig något medvetna om att de har delat information. Imitation innebär att den som tar till sig något är medveten om att den gör det men den som imiteras vet inte om att den har påverkat andra.

Manipulation innebär att den som sprider ett budskap avsiktligt gör det för att påverka andra medan mottagarna inte är medvetna om att de är påverkade. Reklam går ibland till på detta sätt. Slutligen har vi övertalning där den som försöker övertala avsiktligt och medvetet försöker påverka någon eller några andra och mottagarna låter sig övertygas och är därför medvetna om att det sker.

Påverkan bland vänner kan vara alla varianter utom manipulation. Vänner manipulerar helst inte. Om någon försöker manipulera en vän och vännen upptäcker att det görs kan det äventyra hela relationen. Detta betyder ändå att lärande, i form av att man har tagit till sig ny information eller lagt sig till med ett nytt beteende, kan vara mer eller mindre medvetet.

Rogers skapade diffusionsteorin redan på 1950-talet men fortsatte att samla in data för att stärka teorin fram till sin död. Även andra forskare genomförde en rad studier för att testa teorin. Resultatet från alla dessa studier är att man har kunnat sammanställa en rad generella principer. Dessa handlar främst om vad som ligger bakom att vissa tidigare tar till sig en nyhet.

1. Ålder har ingen betydelse om man tar till sig nyheter snabbt eller inte. De faktorer som inverkar på vuxna gäller även för barn.

2. Individer som är välutbildade eller har välutbildade föräldrar tar oftare till sig nya idéer än individer som själva är mindre välutbildade eller tillhör en mindre välutbildad familj.

3. Individer med högre status (populära barn/unga, opinionsbildare/influensers) är snabbare på att ta till sig nyheter.

4. Individer med många nära relationer inom ett nätverk tar tidigare till sig nyheter.

5. Individer med flera kontakter utanför ett aktuellt nätverk tar tidigare till sig nyheter.

6. Individer som är empatiska och socialt deltagande tar snabbare till sig nyheter än individer som är mindre empatiska och socialt deltagande.

7. Individer som har högt resultat i intelligenstest respektive har lätt för att tänka abstrakt tar snabbare till sig nyheter.

8. Individer som är öppna för förändring respektive sätter sin tillit till vetenskap tar snabbare till sig nyheter.

9. Individer som är aktiva informationssökare tar snabbare till sig nyheter.

10. Individer som reser och tar del av andra kulturer är snabbare på att ta till sig nyheter.

11. Likhet mellan individer gör att de skapar nära band vilket i sin tur gör att de tar till sig nyheter från varandra snabbare.

12. I nätverk där medlemmarna är olika har individer som har en högre position en större inverkan genom att få andra att snappa upp nyheter.

13. Opinionsledare (influensers) är ofta mer innovativa än andra medlemmar i nätverket.

14. Individer tar snabbare till sig nyheter från medlemmar som ligger nära i nätverket. Detta betyder ofta att de har regelbundna kontakter och utbyter mycket information.

15. Förändringsagenter (influensers) har större chans att påverka andra om de har fokus på mottagarna och agerar empatiskt.

16. En ny idés uppfattade nytta eller synligt positiva effekt gör att idén sprids snabbare inom nätverket jämfört med andra idéer som inte uppfattas som nyttiga.

Avslutande tankar

När man tittar på lärande ur ett nätverksperspektiv kan man inse att vuxna som arbetar med barn och unga ingår i flera nätverk, barn och unga som man arbetar med ingår i flera nätverk samt att vuxna som arbetar med unga och barn ingår i samma nätverk som barnen och de unga gör.

1. När det handlar om att utveckla verksamheten där barn och/eller unga ingår är det lätt att man svarar att inget har kunnat göras därför att ledarskapet är svagt, organisationen inte fungerar eller att tiden är för knapp. Diffusionsteorin visar, vi pratar om en av världens mest empiriskt bekräftade teorier, att det finns andra faktorer som spelar in. Vad av ovan grundläggande principer är det som eventuellt brister?

2. Barn och unga ingår i många nätverk vilket möjliggöra att det finns ett flertal kontaktytor att få till sig ny information. Ju fler nätverk man ingår i och ju fler nära relationer man har desto troligare att individen lär sig. Detta lärande har väldigt lite med traditionell utbildning att göra. När vi har på oss nätverks-glasögonen ser vi att det finns mängder av möjligheter för unga att lära sig genom sina nätverkskontakter. Frågan är om man kan ta tillvara detta lärande. Frågan är också vad barnen och de unga har lärt sig utan att vara medvetna om det. Det är lätt att denna väg tillägna sig en rad fördomar.

3. Vuxna som arbetar med barn och unga utgör ett gemensamt nätverk. Hur kan man som vuxen använda denna position i relation till barn och ungas lärande? Handlar det om att vara en klok vuxen som agerar förebild eller handlar det om att aktivt försöka påverka? Hur ser relationen mellan den vuxna och barnen ut? Vilken tillit finns från barnens sida? Ska man försöka skapa starkare relationer till barn eller unga som har större inflytande i nätverket och som andra unga lyssnar på? Kan man arbeta aktivt med berättelser som ett sätt att undervisa och uppfostra? Det är något svårare att se hur man ska förhålla sig mellan generationer inom ett och samma nätverk jämfört med mer homogena nätverk.

Lärande genom nätverk blir på ett sätt väldigt komplext eftersom man som vuxen inte, varken föräldrar eller pedagoger, kan ha en överblick över vad barn och unga får till sig. Samtidigt är det väldigt spännande att försöka får en inblick i och en förståelse för lärande ur detta perspektiv.

Ett nätverksperspektiv visar också att individer inte enbart är passiva mottagare. Nätverk har en slags demokratisk grund även om det finns de som har ett större inflytande. Den framstående kulturforskaren Pier Luigi Sacco menar att kultur som vi bör förstå det idag framförallt innebär två saker som inte var fallet under 1900-talet.

Tack vare digital kommunikationsteknologi har delaktigheten ökat. Detta medför att nätverken kan bli större och tätare. Det blir mindre skillnad mellan de som påverkar och de som påverkas. Delaktigheten gör oss mer aktiva.

Den andra faktorn är relaterad till delaktighet. Kultur består i gamla termer av producenter och konsumenter. Vissa producerar kultur (författare, filmskapare, artister, konstnärer mm) medan den stora massan konsumerar kultur (köper, hyr eller tar del av genom medier, bibliotek, skolor och muséer). I vår tid är det många fler som producerar kultur. Antalet som berättar för ett stort antal lyssnare har ökat. Många skriver, fotograferar, skapar serier, skapar filmer och spelar in musik som blir tillgänglig via sociala medier och andra kanaler på internet.

Denna samtida skillnad kan få oss att något ifrågasätta innovatörens roll och andel i ett nätverk. Ju fler som kan dela med sig av sina nya alster desto fler nyheter finns det att ta del av. Ska vi därför anta att innovatörerna är fler i nutid? Frågan blir då hur nätverkets medlemmar bedömer dessa inslag. Är de nyttiga, användbara och effektiva i förhållande till sådant vi känner till sedan tidigare?

Kanske kan du som tagit del av denna text se fler sätt att tänka kring barn och ungas liv i vår samtid. Kanske kan du utveckla din förståelse för hur det är att förhålla sig till alla dessa nätverk. Den centrala frågan är hur vi aktivt kan arbeta genom nätverk. Alla förslag och kommentarer är välkomna.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *