Helena Ackesjö, docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet

Jag arbetade som fritidspedagog vid 11 septemberattackerna 2001. De ögonblicksbilder vi fick av föräldrarna som hämtade sina barn var knappa att ingen av oss kunde skapa oss en övergripande bild av vad som egentligen hade hänt. Men oron spred sig snabbt, bland både barnen och oss i personalstyrkan. Under de dagar och veckor som följde var barnen väldigt upptagna av terrorattacken. De pratade mycket om det som hade hänt, de byggde de två tornen och flygplanen i lego och kraschade dem om och om igen och de målade attackerna i bild. Men framför allt var de oroliga. Skolhuset var högt. Skulle flygplan kunna krascha även i skolan? Kan samma sak hända här i Sverige?

Det som hände den 11 september 2001 satte spår i fritidshemmets verksamhet. Vi som arbetade där behövde vara mer lyhörda och flexibla för att möta barnens behov och oro. Samma sak gällde när tsunamin i Thailand inträffade 2004,och förmodligen utlöste terrorattacken på Utøya i Norge 2011 och Drottninggatan i Stockholm 2017 samma oro (jag arbetade inte längre på fritidshem då). I sådana situationer blir fritidshem och skola en trygg punkt för barnen. När samhället skakas i grunden, och när alla vuxna utstrålar oro, krävs att den trygga punkten står stadigt och kan möta barnens oro.

Veckorna då Sverige stängde

Mars 2020. Efter att ha funnits i Kina under ett par månader har det nya Corona-viruset fått fäste i Europa. Under vecka 11 och 12 stänger Sverige ner mer och mer. Alla medborgare  uppmanas till social distansering. Gränser mellan länder stänger. Sportevenemang, teaterföreställningar och idrottsligor ställs in. Biograferna stänger. Företag försätts i konkurs, permitterar eller varslar sina anställda. Antalet avlidna i Sverige ökar.

Politiker och flera myndigheter håller dagliga presskonferenser som direktsänds på TV, streamas digitalt och läggs ut på alla sociala medier i efterhand. Målet är att alla medborgare ska nås av informationen. Detta skapar en tsunami av information – som även sköljs över våra yngsta barn. Information läggs också ut på arenor som är barnens, ex. Instagram och Snapchat. Myndigheterna är oroliga. Medborgarna i Sverige är oroliga. Detta gör barnen oroliga.

De flesta länder inför stränga restriktioner och stänger alla sina skolor. I Sverige stänger endast universitet och gymnasieskolor sina dörrar och går över till distansundervisning. Oron börjar sprida sig bland lärare och barnförskolor och grundskolor. Ska även dessa stängas? Vad händer då med barnen? Hur ska i så fall omsorgen om barnen garanteras?

En blixtundersökning

Under denna period skickar jag ut en enkät i syfte att förståfritidshemmets roll i en tid av nationell kris utifrån fritidshemspersonalens perspektiv. Enkäten innehåller både frågor med fasta svarsalternativ och frågor med utrymme för textsvar och den sprids via tre facebookgrupper under en vecka (lördag 21/3-lördag 28/3 2020). Intresset är stort, 404svar från fritidshemspersonal i hela Sverige kommer in. I denna text ges en grov analys av enkätsvaren.

75% anger att barnen uttrycker mer oro än vanligt under coronapandemin. Framför allt är barnen oroliga över själva sjukdomen, om viruset och rädslan för att själv bli smittad och sjuk. Barnen uppmärksammar att många kompisar och lärare är sjuka och frånvarande under långa perioder. Personalen ser att pandemin är närvarande i det barnen sysselsätter sig med på fritidshemmet, de leker coronakull och sjukdomslekar.Barnen oroar sig även över att familjemedlemmar och andra anhöriga ska bli sjuka och avlida. Döden är ständigt närvarande i barnens oro. Kommer jag att dö? Ska kompisarna dö? Ska lärarna dö? Denna oro verkar ackompanjeras av en fundersamhet över de synliga effekterna, att hela samhällen stängs ner och att de möts av tomma affärer. Förändringarna skapar en obehagskänsla som sprider oro bland barnen.

Svaren visar att det verkar finnas en allmän oro bland barnenöver hur vardagen i skolan förändras under denna tid. Många skolor började med utomhusfritidsverksamhet ungefär samtidigt som gymnasiet och universiteten gick över till distansundervisning. Man äter mellanmål utomhus och man inte får använda gymnastiksalen. Att rutiner ändras och avviker från vardagen kan vara jobbigt för barn. Att inte veta vad som kommer att hända sedan och när allt kommer att sluta vara ”ovanligt” oroar. När allt inte är som vanligt gungar marken under barnen.

Enkätsvaren visar samtidigt att personalen strävar efter att upprätthålla någon slags normalitet. Även om skolledningen förordar utomhusvistelse så är det på vissa fritidshem viktigt att parallellt erbjuda barnen att använda de lokaler de är vana vid. Ambitionen är att försöka behålla rutinerna så långt det går. Man har också förskjutit fokus på sin verksamhet i fritidshemmen; trygghet, glädje och lek framhålls som viktigare än läroplansmål.

Hur hanterar och bemöter personalen på fritidshemmet barnens oro? Enkätsvaren illustrerar olika strategier för hur personalen hanterar barnens oro. Generellt man försöker man lugna, svara och lyssna. Personalen samtalar extra mycket med barnen, informerar om det man kan och beaktar barnens oro. Man samtalar med lugn och ger uppriktiga svar, förhållersig till den fakta som finns och som kommer från pålitliga källor. Att bekräfta barnens oro, bemöta barnens frågor och funderingar med sakliga och inte känslomässiga argument, att inte själv visa oro och att utstråla lugn och trygghet är en vanlig strategi. Barnen söker och får mer vuxenkontakt än vanligt.

En annan strategi som framträder i materialet är att inte ösamer information över barnen. Denna strategi innebär att inte göra så stor sak av den rådande samhällssituationen och istället hålla sig till linjen att viruset inte orsakar något värre än en vanlig förkylning. Istället för att prata om viruset försöker man sysselsätta barnen med aktiviteter, möjligen för att lindra oron och skydda barnen från mer information. Fokus ligger snararevardagen som pågår med lek och kamrater.

En tredje strategi som återfinns i materialet är att tvärtom arbeta aktivt med informationsspridning. Tillsammans med barnen tittar man på filmer om hur smittspridning går till och informerar om vad barnen själva kan göra för att förhindra processen. På en del fritidshem visar man myndigheternas livesända presskonferenser live så att barnen kan ta del om de vill. Fokus läggs på ärlighet och att prata mycket med barnen om vad som faktiskt händer.

67% av de som har svarat på enkäten menar att barnen har visat sig behöva extra stöd under denna period.Enkätsvaren visar att barnen framför allt behöver tid, trygghet och tydlighet, rutiner och en ”normal vardag”. Det krävs tidoch ork att lyssna och svara på frågor och funderingar samtbemöta deras oro. Personalen menar att de är mer inlyssnandeoch mer uppmärksamma på barnens signaler. Att vara nära beskrivs som särskilt viktigt, barnen behöver kramar och närhet för att behålla lugnet och må bra – något som är problematiskt då smittspridningen samtidigt ska minskas.Personalen strävar efter att skapa en känsla av att allt är som vanligt på fritidshemmet samtidigt som det är okej att vara orolig.

Vissa barn har visat sig behöva extra mycket stöd. Särskilt gäller detta barn med npf-bakgrund, men även barn från familjer som inte har svenska språket och därmed kan blisärskilt ängsliga av rubriker i media och ryktesspridning. Familjer som inte ursprungligen är svenska kan även ha ett grundat myndighetsförakt, vilket gör att oron blir större. Svaren visar att barnen från dessa familjer kan bärahela familjens oro och har därmed andra och fler frågor som måste bemötas av personalen på fritidshemmet.

54% menar att även vårdnadshavarna behöver mer stöd.Särskilt gäller detta interkulturella skolor med vårdnadshavare som är födda i andra länder där personalen på fritidshemmet får en viktig roll i att förklara den information som finns i media, att lugna och att hjälpa vårdnadshavarna att förstå situationen och informationen.

90% av personalen menar att fritidshemmet får extra stor betydelse i en tid av nationell kris. Här betonasfritidshemmets viktiga funktion för de vårdnadshavare som arbetar inom vården och andra samhällsviktiga områden. Men framför allt handlar fritidshemmets funktion om att barnen måste erbjudas en så normal vardag som möjligt med struktur, trygghet och glädje, en trygg punkt där ”allt är som vanligt”. Fritidshemmet står för normalitet och kontinuitet i sociala relationer, vilket är viktigt för barn i en orolig tid.

I materialet framträder också en bild av hur viktigt fritidshemmet är för dysfunktionella familjer, vilka mår och fungerar ännu sämre under pressade situationer. För dessa barn erbjuder fritidshemmet normalitet men också ett frirum. Att få möta sina kompisar och närvarande vuxna i lek på fritidshemmet kan hjälpa till att skingra tankar som är tunga för ett barn att bära på.

Vad skulle det innebära om fritidshemmet tvingades stänga? Förutom stora konsekvenser för samhällsviktiga funktioner om föräldrarna inte kan gå till arbetet inom illustrerar enkätsvaren flera andra konsekvenser av en stängning. Barnen skulle bli väldigt isolerade och stillasittandehemma eftersom lek och sociala relationer till kompisar skulle upphöra. Särskilt gäller detta om vårdnadshavarna tvingas fortsätta arbeta vilket skulle leda till att barnen lämnas ensamma hemma. Att få tillbringa mer tid tillsammans med vårdnadshavare skulle för en del barn vara gynnsamt, eftersom de då skulle kunna få den uppmärksamhet och stimulans av sina vårdnadshavare som de behöver. Mer tid tillsammans med familjen betraktas som en positiv konsekvens.

Men det som får tyngdpunkt i enkätsvaren är en oro över barnens välmående. Ett genomgående svar i materialet är att en stängning skulle missgynna barn i utsatthet. Finns det inte trygga vuxna hemma så skulle en skolstängning skapa en otrygg vardag. Dessutom skulle barnen utsättas för familjernas slitningar under en karantänsituation. Svaren belyser att det finns många barn som inte mår bra i sina hem, barn kan av olika anledningar vara väldigt utsatta inom sin egen familj. En del barn lever i familjer med drogrelaterade problem, andra lever i socioekonomiskt väldigt utsatta familjer. En del barn får sitt enda mål mat i skolan. För alla barn i utsatthet skulle en skolstängning utgöra en dramatisk skillnad i vardagen. Dessa barn skulle fara väldigt illa av att isoleras i hemmet ochderas utsatthet skulle öka markant. För dessa barn ärfritidshemmet en trygghet och en fristad.

Fritidshemmets roll i en tid av kris

Vi vet att kriser leder till stora utmaningar för samhället. Familjer som redan lever i samhällets utkanter drabbas ännu hårdare av en nationell kris eftersom kriser drar med sig ökad arbetslöshet, segregation, psykisk ohälsa, kriminalitet och beroendeproblem och den osäkerhet som följer med detta.Spelmissbruk och våld i nära relationer ökar. Familjer som redan är befinner sig i en svår situation drabbas hårdare.

Trygga Barnen, som är en stiftelse som stöttar barn och unga vars föräldrar har psykisk ohälsa eller missbruksproblem, märker av en ökad oro bland barnen sedan coronaviruset slog till i Sverige. I en familj som sitter isolerad flyter dagar och rutiner samman och gränserna mellan vardag och helg suddas ut. Detta leder till en oförutsägbar situation för barnen vilket kommer att förvärras så länge krisen varar. Vårdnadshavaresproblem med missbruk ökar ännu mer. Vårdnadshavarnas oro över arbete och hälsa fördjupar redan en jobbig situation för barnen. När dörrarna till familjerna stängs har barnen inte någon att prata med om vad som händer i familjen

Krisers konsekvenser är högst närvarande för de barn som tillbringar sin vardag på fritidshemmet. Denna blixtundersökning visar att fritidshemmet är mycket mer än pedagogisk undervisningsverksamhet. Särskilt i en tid av kris. Fritidshemmet är särskilt viktigt för socialt utsatta barn, för att de ska få ett näringsrikt mål mat varje dag, för att de ska få en varm famn att krypa upp i och för att de ska omgärdas av trygga vuxna som orkar och kan svara på deras frågor och ta deras oro på allvar. Att fritidshemmet står stadigt och erbjuder en normalitet i vardagen blir på så sätt ett viktigt och starkt trygghetsskapande skyddsnät för barnen när samhället krisar. Att stänga ett fritidshem i en tid av kris skulle därmed kunna vara förödande för de barn som behöver det mest.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *