Debatten om skolifiering av fritidshemmet är onekligen intressant, men egentligen är den inte ny. Mjuka värden kontra hårda värden, mätbara resultat kontra icke mätbara resultat har debatterats lika länge som målstyrningen av utbildningsväsendet har funnits. Kanske även innan dess.

Det finns dock några saker som i alla fall väcker min nyfiken. Bland annat den orättvisa historierevisionism som ibland förs i debatten om fritidspedagogikens historia. Det kan ta sig i uttryck i påståenden som: ”Fritidshemmet har sedan kap 4 börjat planera och utvärdera sin undervisning och därmed ökat sin professionalisering”. Detta är felaktigt. Fritidshemmet har haft en historisk tradition att planera och utvärdera sin verksamhet, vilket b.la går att läsa i Birgit Anderssons avhandling. Sedan detta om undervisning i fritidshem, vem smög in det begreppet i vårt yrkes ordförråd? Det är viktigt om vi nu ska kalla oss för en profession att vara vaksamma när nya begrepp börjar ploppa upp som vi inte brukat för.

Vad är då undervisning i fritidshem? Vi vet att Skolverket ger definitionen en vidare betydelse än när skollagen ska definiera undervisning för hela utbildningsväsendet. Undervisning är inget begrepp som fritidshemmet brukat traditionellt och det beror till stora delar på att det inte fångar hur miljön – gruppen – och pedagogen i symbios bidrar till den utveckling och det lärande som sker i fritidshemmet. Kritiken som förts mot användandet av exempelvis matriser för att fånga in och utvärdera fritidshemmets verksamhet grundar sig delvist i detta. Ett formaliserat utvärderingsverktyg som syftar till att fånga in undervisning i fritidshem tenderar oftast till att utvärdera aktiviteter och då hamnar vi i den fälla som den Pihlgrenska visionen för fritidshem skapat. En aktivitetsstyrd verksamhet i stället för en målstyrd som Andreas Nyberg brukar nämna.

Vi har hamnat i ett läge där alla skeenden som tar plats i fritidshemmet inte tillmäts någon betydelse om det inte kan anses vara undervisning och matriserna är ett bidrag till det. De mäter bara vissa parametrar. Om vi tar Ackesjö & Haglunds (2021) artikel som exempel har de i sitt analysverktyg definierat vad undervisning är. Om det inte finns en intentionalitet så kan det inte räknas som undervisning. I stället menar Ackesjö & Haglund att fritidspedagogiken undervisningsbegrepp i många avseenden bör betraktas som inbäddad undervisning, men att detta inte går att mäta lika lätt och kan därför inte utvärderas. Betyder det då att de processer som sker i fritidshemmet som enligt vissa fördefinierade mått inte betraktas vara undervisning inte har ett värde? Har det som Hadar Nordin beskrivit som nyponsoppepedagogik inget värde? Det här är som sagt inget nytt. Det handlar fortfarande om mjuka värden kontra hårda värden. Hårda värden är lättare att mäta och följa upp, därför föredras dem.

Nu när vi ändå är inne på Ackesjö & Haglunds artikeln så visar de att informanterna nämnde värdegrundsrelaterad undervisning minst antal gånger när de skulle beskriva bland annat när, var, hur och om vad de undervisade om. Ackesjö & Haglund problematiserar detta genom att skriva: ” Intressant att notera är också att temat Värdegrundsrelaterad undervisning är det minsta temat, räknat till antal ord i vår empiri. Historiskt har den sociala och relationella värdegrundsbaserade verksamheten varit den som framhålls som mest central för fritidshemmet. Men när lärarna beskriver undervisningssituationer på fritidshemmet så är det annat (ämnes-)innehåll som de väljer att framhålla”. Däremot nöjer författarna sig med att konkludera att värdegrundsbaserad undervisning fortfarande existerar och att det är intressant att den flyttat in under skoltid. Deras problematisering är problematisk. Låt mig förklara varför.

Det stämmer att den värdegrundsbaserade verksamheten historiskt varit central för fritidshemmet. I min magisteruppsats har jag argumenterat för att fostran är det som utgör fritidspedagogernas kunskapsbas. I en liten enkätstudie som jag och Hadar Nordin genomförde 2019 grundade fritidspedagoger, lärare i fritidshem och grundlärare i fritidshem sin kunskapsbas i just detta. Dock skiljde sig beskrivningarna åt. De som hade en fritidspedagogutbildning eller barn och ungdomspedagogisk examen betonade gruppen och hur deras kunskap om barns utveckling och behov bidrog till att skapa välfungerande grupper. Det här får mig att tänka på det som Hadar en gång sa, när slutade vi att prata om gruppen som kvalitetsmått?

I min mening är aktiviteterna på fritidshemmet underordnade det ursprungliga syftet att skapa en välfungerande grupp. Aktiviteter behövs, likaså en god miljö, en utvärdering av vårt förhållningssätt, en god kommunikation med hemmet, en god relation till eleverna. Men slutmålet är att lämna ifrån sig en välfungerande grupp. Det är här vår kunskapsbas ligger. Om vi ska prata om utvärderingar så ska vi blicka mot detta. Inte om vi hade tillräckligt med smet så att det räckte till alla barn som deltog i bakningen. Inte tapetsera väggarna med serietidningsliknande affischer där citat på kap 4 används helt meningslöst.

Vi måste sluta försöka hitta fritidspedagogikens egenvärde genom att synliggöra det som andra har berättat för oss har ett värde. Fritidspedagogiks kunskapsområde inom barn och ungdomars utveckling och behov har förädlats sedan den första arbetsstugan öppnade 1887. Den har ett eget värde. Visste ni exempelvis att fritidspedagoger och förskollärare utgjorde den första studentkullen när specialpedagogprogrammet startades och att de hjälpte till att lägga grunden för utbildningen? Visste ni också att den relationella pedagogik som starkt förknippats med fritidspedagogik ses som en framgångsfaktor för att skapa inkluderande utbildningsmiljöer?

Fritidspedagogik är således specialpedagogik, fritidspedagogik är relationell pedagogik, fritidspedagogik bör förvisso utvecklas och utvärderas, men den har ett eget värde. Så du som valt att utbilda dig inom och arbeta med fritidspedagogik, sträck på dig och var stolt. Men viktigast av allt, var kritisk. Fråga dig vem du utvärderar för och fråga dig vad som händer om dina utvärderingar visar på att gruppen är för stor för att kunna bli välfungerande, att du saknar utbildad personal att utvärdera verksamheten med, att du inte ens har planeringstid och ork för att utvärdera. Skulle någon ge den utvärderingen ett värde, skulle din professionella bedömning hörsammas? Tveksamt va?

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *