Fritidspedagogens yrkeskunskap

Fritidspedagogen har traditionellt haft svårt att beskriva sin yrkeskunskap eller yrkesfärdigheter. Många av fritidspedagogens kunskaper är av tyst karaktär. (Andersson 2013). Vidare beskriver Andersson hur ett nytt yrkesspråk träder in. Begrepp som historiskt inte använts av fritidshemmet börjar användas: elev, undervisning och lektion. Fritidspedagogerna har utbildats för att arbete med och i såväl formella som informella lärandesituationer. Före sekelskiftet låg betoningen på processinriktad lärande medan de nyare utbildningarna tenderar att sätta stor tonvikt vid formella undervisningssituationer. Andersson poängterar att fritidspedagoger är ovana att samtala och reflektera över sina kunskaper och kompetenser och lyfter en relevant fråga 2013: 

Frågan kan ställas om fritidspedagoger alltmer kommer att likna andra lärarkategorier och därigenom få ännu svårare att hävda sin kunskapsbas som på något vis unik och motiverad vid exempelvis skolornas tjänstefördelning och personalrekrytering.” (Sid 127-128)

Andersson noterar en viss könsrelaterad skillnad  där männen i studien starkare hävdar sin roll i samverkan med skolan medan kvinnor mer söker allianssträvande och visar på större anpassning till skolans verksamhet och förväntningar

Vad är yrkeskunskap?

Vad som är yrkeskunskap kan diskuteras. För fritidspedagogen finner jag det som sannolikt att den formella utbildning ligger till stor grund för yrkeskunskapen. Samtidigt utvecklas och befästs kunskap i det praktiska arbetet (något fritidspedagoger traditionellt tillämpat i sin praktik med barn). Många fritidspedagoger hänvisar just till John Dewey och det något förenklade citatet ”learning by doing”. Det korrekta citatet är dock ”Learn to do by knowing and to know by doing”.   

Alltså, vi lär oss att utöva vår yrkesroll genom vetande (kunskap, bildning) men vi erövrar också kunskap om yrket via att utöva det. 

Yrkeskunskap skulle således kunna formuleras som utbildning+erfarenhet= yrkeskunskap. 

Yrkeskunskap bör också betraktas som något som förutsätter den yrkesverksammes bedömning och tolkning av situationer, möten eller arbetsuppgifter. Yrkeskunskap skulle ur det perspektivet kunna betraktas som något mer, än att entydigt applicera grundläggande handlingsmönster för sitt yrkesutövande.

Att förstå yrkeskunskap med Blooms reviderade taxonomi som teoretisk utgångspunkt 

En kunskapstaxonomi kan användas för att beskriva progression eller utveckling av kunskaper, färdigheter eller kompetens på ett systematiskt sätt. Att använda en kunskapstaxonomi kopplat till yrkeskunnande kan hjälpa oss att utveckla och fördjupa vår yrkespraktik samt öka medvetenheten kring den. I längden kan de leda till ett mer utvecklat gemensamt yrkesspråk.

Blooms reviderade taxonomi innehåller fyra kunskapsdimensioner:

Faktakunskap avser konkreta fakta om något. Specifika detaljer. Terminologi.

Begreppskunskap inbegriper att kunna sätta fakta i relation till annan fakta. Att kunna förstå teorier och modeller samt urskilja mönster, förklara principer eller generaliseringar.

Procedurkunskap är att använda sig av både faktakunskap och begreppskunskap. Det handlar om hur man kan gå tillväga för att göra något och resonera vetenskapligt om det.

Metakognitiv kunskap är strategisk kunskap. om kognition eller tänkandes samt olika startegier för inlärning.

Dessa fyra kunskapsdimensioner sätts sedan i relation till kognitiva processer i en progressiv trappa. Bilden nedan är lånad från Karlstad Universitet. Den använder sig av ett antal aktiva verb för att beskriva innebörden av att minnas, förstå tillämpa, analyser, värdera och skapa utifrån de fyra kunskapsdimensionerna. 

Utifrån taxonomin kan vi fundera kring vår egen yrkeskunskap. Det går till och med att bara utgå ifrån de kognitiva processer som beskrivs i bilden ovan. En relativt basal kunskapsnivå handlar om att kunna minnas, repetera, beskriva eller upprepa någon annans kunskap. 

Att vidare förstå innebörden av samma kunskap innebär att kunna generalisera eller förklara principen genom exempel. Nästa steg är att personligen tillämpa sin kunskap i aktuellt kontext. 

Nästa steg i de kognitiva processerna är att kunna analysera och kritiskt bearbeta något. Här krävs också att kunna separera fakta från antaganden i principer. 

Att värdera innebär att kunna motivera, förklara  och ta aktiv ställning eller kunna bevisa för andra.

Sista steget i de kognitiva processerna innebär att kunna ta fram nya strategier, sammanställa olika mönster och strukturer till en ny, fungerande idé.

Nedan kan taxonomin ses som en trappa

Avslutande reflektion

Utifrån denna tanke, om att yrkeskunskap kan förstås med Blooms reviderade taxonomi (de kognitiva processerna), ska jag försöka mig på att exemplifiera denna progression på fritidspedagogens yrkeskunnande. Tabellen läses nerifrån och upp. 

Skapa Utifrån utbildning och erfarenhet utveckla nya idéer och arbetssätt. Kombinera nya och fungerande principer, teorier eller pedagogiska modeller. Befästa idéer inom det fritidspedagogiska kunskapsområdet. 
Värdera En välutbildad och erfaren fritidspedagog kan värdera, motivera och försvara sina pedagogiska beslut och ställningstaganden utifrån teorier eller vedertagna  principer. 
Analysera Denna nivå innebär att se samband, kritiskt bearbeta och analysera den egna verksamheten med sin utbildning, kompetens och uppdraget som utgångspunkt. 
Tillämpa Tillämpandet innebär att personligen använda sin yrkeskunskap på ett sätt som relaterar till den egna utbildningen och den formulerade kompetensen.
Förstå Att förstå innebär att kunna förklara för någon annan, med egna ord, så att hen förstår. Att kunna exemplifiera och ge exempel på tex fritidspedagogikens ”användningsområde” i skola och på fritidshem. Sätta ord på sin kompetens.
Minnas Memorera och citera saker som vi läst i vår utbildning. Beskriva någon annans princip, tex hur en pedagogisk planering är utformad. Sätta ord på grundläggande ideér. Kopiera andras handlingsmönster. 

Min tanke med att använda Blooms reviderade taxonomi som teoretisk modell för fritidspedagogens yrkeskunskap är att systematiskt beskriva progression eller utveckling av kunskaper, färdigheter eller kompetens. Det kan fungera som stöd för enskild fritidspedagog eller kollegium att identifiera utvecklingsområden rörande yrkeskunnandet. Fritidspedagogen beskriver ofta sin yrkeskunskap i form av görande, mer sällan i form av kunnande.

 

Andersson, Birgit (2013), Nya fritidspedagoger – i spänningsfältet mellan tradition och nya styrformer, Umeå Universitet

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *