Hadar Nordin

Fritidspedagog, författare, föreläsare och debattör.
Hadar Nordin

Latest posts by Hadar Nordin (see all)

 Barnkonventionen debuterat nyligen som lag i Sverige och har en helt egen artikel (31) som tydliggör barns rätt till lek, vila och fritid. Men vad är fritid idag? Hur skall den av samhället förvaltas och vilka yrkesgrupper ska arbeta med barns fritid? Vilka är de barn och unga som aktivt deltar i organiserad fritid på något sätt, och vilka effekter har deltagandet i densamma? Och, hur ska vi leva upp till artikel 31 när kommuner väljer att spara in på barns fritid? Det hela blir ett politiskt cirkelresonemang – ett moment 22.

I Sverige har det länge funnits en idé om att förvalta eller ta tillvara på barns fritid. Under 1970-80 talet förekom begreppet ”föreningslös ungdom” flitigt och ansåg vara en riskgrupp i samhället. Den första ungdomsgården startades i Sverige redan 1936. Precis som i fritidshemmens historia (som anses ha sin början 1887) kan man utröna olika samhälleliga syften med fritidsgårdarnas verksamheten över tid. Idag är fritidshemmen den största arenan för organiserad fritidsverksamhet för barn i ålder 6-9år. Läsåret 2018-19 var närmare 489.900 barn inskrivna i fritidshem.

Av alla 6-9-åringar är 84 procent inskrivna i fritidshem. I åldern 10-12 år är ca tjugo procent inskrivna i fritidshem vilket är en ökning sett över tid. Sett till geografiskt läge är fler barn i storstäder inskrivna än på landsbygden. Tillsynsmyndigheter (Skolverket och Skolinspektionen) har under tjugo år påvisat en utveckling som närmast kan beskrivas som en offentlig misshandel av fritidshemmens verksamhet. Barngruppernas storlek har bla mynnat ut i krisrapporten ”Har någon sett Matilda?” Andelen anställda med pedagogisk högskoleexamen har minskat från strax över 60 procent till strax under 40 procent på 10 år.

SCB undersöker barn i 12-18 års ålders levnadsförhållanden ur ett statistiskt perspektiv. Under många år har statistiken visat samma sak; barn till sammanboende vårdnadshavare med akademisk utbildning idrottar mest i förening eller klubb. Sex av tio barn som bor med båda sina vårdnadshavare deltar i organiserade idrottsaktiviteter. Om vårdnadshavarna är separerade kommer en av dess sex barn att sluta. Bland flickor med utländsk bakgrund är det knappt tre av tio som idrottar i förening eller klubb.

Statistiken kring organiserade aktiviteter utanför idrott följer samma mönster med ett undantag – här är det pojkar med utländsk bakgrund som deltar minst, ungefär en av tio.

SCB tittar också på barns deltagande i kulturella besök på fritiden (bio, museum, teater, konsert och bibliotek). Här bryts dock mönstret på flera sätt även om det kvarstår en tydlig skillnad mellan barn till vårdnadshavare som har eller saknar akademisk utbildning. Det som tydligast sticker ut från mönstret är kring vilka som besökt ett bibliotek de senaste sex månaderna. Här ligger både pojkar och flickor med utländsk bakgrund högre i statistiken än svenska pojkar och flickor, oavsett akademisk utbildning hos vårdnadshavare eller inte.

I USA har man intresserat sig för barn- och ungas tid mellan 15.00-18.00 vilket resulterade i en rapport 2014 med namnet ”America After 3PM”. I denna rapport framkom att ca 18 procent (ca 10 miljoner) av alla barn- och unga deltog i någon form av afterschool program men att efterfrågan var avsevärt högre, 41 procent. De barn som deltog vistades i snitt 7,5 timme i afterschool program varje vecka. Ungefär 7 av 10 afterschool programs låg 2014 i eller i nära anslutning till en skola. Undersökningen gjordes i över 30.000 hushåll. I undersökningen framkommer 5 viktiga faktorer varför vårdnadshavare väljer att sätta sina barn i ett ASP:

  1. Det är en fristad
  2. Kvalitativ omsorg
  3. Mitt barn tycker om det
  4. Det geografiska platsen för verksamheten är bekväm
  5. Kunnig personal

2008 kom rapporten ”After School Programs in the 21st Century: Their Potential and What it Takes to Achieve It” av Harvard Family research project. Rapporten sammanfattade 10 års forskning kring ASP. Författarna till rapporten visade på flera intressanta frågeställningar som ”Does participation in after school programs make a difference” samt den viktiga analysen ”Critical factors to achieve successful outcome”.

 

                                                        

 

En viktig kritisk aspekt som framkommer rörandes ett kvalitativt utfall för verksamheten formulerar (Jacob & Lefgren, 2003). “In fact, some research finds that when youth are concentrated together without appropriate structure and supervision, problematic behavior follows, suggesting that focused, intentional activities with appropriate structure and supervision are necessary to keep youth on an upward trajectory and out of trouble” (Jacob & Lefgren, 2003).

I Sverige har  fritidshemmens nytta på många sätt låsts till samverkan med skolan. I samband med detta har fritidspedagogens utbildning över tid formats efter att komplettera skolan. Forskningen präglas till stor del av detta, tyvärr. Krystade frågeställingar som trängs mellan verksamheters olika system och synsätt.  Därför blir de metastudier som presenterats ovan av större intresse för ”fritid” i allmänhet.

Nu är barnkonventionen lag. Vad innebär det i praktiken när det kommer till artikel 31? Hur ser staten på barn- och ungas fritid? Kommer politiska beslut och incitament uppmuntra till införlivandet av barnkonventionen? Eller står vi inför ännu ett cirkelresonemang

Artikel 31 – barns rätt till lek, vila och fritid.

Moment 22 – staten minskar bidragen till fritidshem, ungdomsgårdar, musik- och kulturskolan. Arbetsvillkoren är redan nu övermäktiga på många håll, framförallt på fritidshemmen.

Nedan några bilder från webbsidor kopplade till Afterschool Programs som tydligt lyfter fram nyttan med verksamheten: