Fritidshemmet som ett samhällsprojekt – det viktiga men svåra kompensatoriska uppdraget

Helena Ackesjö, docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet

Från att historiskt ha centrerat runt ett omsorgsfokuserat uppdrag har fritidshemmet idag flera olika uppdrag som tillsammans ska bilda en helhet. Man skulle kunna säga att fritidshemmet rör sig i två olika värdesystem; ett som baseras på den nordiska Educare-modellen, vilket betonar aspekter som välmående och social utveckling, lek och vila, och ett som betonar lärande och undervisning, kunskapseffektivitet och ekonomiska aspekter av utbildning. Utmaningen för personalen i fritidshem är att föra samman de två olika systemen till en helhet, att erövra ett ägarskap av undervisningsbegreppet snarare än att överta färdiga definitioner och former av vad undervisning är och hur undervisning ska genomföras.

Men hur kan de två systemen sammanföras? Min poäng är att fritidshemmet, som en del av utbildningssystemet, är en viktig arena för undervisning. Dock behöver fritidshemmet göra egna definitioner av vad undervisning är och hur den ska bedrivas för att fritidshemmet både ska äga begreppet utifrån sin egen kunskapsbas och utgöra ett adekvat komplement till utbildningssystemet i stort. Fritidshemmet ska komplettera skolan både tidsmässigt och innehållsmässigt eller metodmässigt genom att tillföra eleverna delvis andra kunskaper och erfarenheter än den obligatoriska skolan. Fritidshemmets kompensatoriska uppdrag innebär att sträva efter att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

Det kompensatoriska uppdraget är dock komplicerat i relation till den undervisning som bedrivs i fritidshemmet. Enligt skollagen ska alla, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet. Det samlade utbildningssystemets huvuduppdrag är att ge alla elever förutsättningar att nå målen och utveckla tillräckliga kunskaper för att de ska klara av framtida studier och yrkesliv. Till detta kan även läggas målet att utvecklas till demokratiska samhällsmedborgare. Komplikationen för fritidshemmet är att alla barn inte inkluderas inom ramen för detta uppdrag.

I denna text vill jag måla med breda penslar och bidra med perspektiv på undervisning i fritidshem utifrån det kompletterande uppdraget men framför allt det kompensatoriska uppdraget. Fritidshemmet har i uppdrag att förmedla och överföra värden, kunskaper och normer till barnet. Uppdraget är formulerat i bland annat läroplanens kapitel 1, 2 och 4 samt i och olika lagar. Man kan säga att de värden som fritidshemmet förväntas vila på också är ett uttryck för vilket barn samhället vill ska formas i utbildningen. I kapitel 4 i Lgr11 är det bland annat formulerat på följande sätt:

Undervisningen ska ta tillvara olikheter och mångfald och på så sätt ge eleverna möjlighet att fördjupa sin förståelse för olika sätt att tänka och vara. I undervisningen ska eleverna också ges möjlighet att utveckla förtrogenhet med demokratiska principer, arbetssätt och processer genom att de får vara delaktiga, utöva inflytande och ta ansvar i verksamheten. Därigenom ska eleverna ges förutsättningar att utveckla tilltro till sig själva samt sin förmåga att samarbeta och att hantera konflikter på ett konstruktivt sätt.

Om vi väljer att betrakta barnet som något som ska formas genom utbildning så blir det viktigt att ställa frågan om vilket barn det är som ska formas. Vad händer om vi försöker förstå fritidshemmets undervisningsuppdrag genom att lyfta blicken och se till samhällsutvecklingen i stort? Tänk om fritidshemmet har potential att vara en av de allra viktigaste arenorna i hela utbildningssystemet? Vad händer då om fritidshemmets strukturella villkor innebär att de som behöver verksamheten mest (exempelvis barn till arbetslösa föräldrar) kanske är de som stängs utanför densamma?

Under de senaste årtiondena har elevernas socioekonomiska bakgrund fått en ökad betydelse för skolresultaten. En olikvärdig skola, familjebakgrundens fortsatt stora betydelse för elevers studieresultat och de ökade skillnaderna mellan skolor är oroande, något som även poängteras i den senaste PISA-rapporten från 2019. Barn från utsatta miljöer, vilket ofta korrelerar med socioekonomisk bakgrund, har ofta svårt att klara skolan och en färsk undersökning från SCB visar att var tredje pojke i utsatta områden saknar behörighet till gymnasiet. Samtidigt möts vi tämligen ofta av larmrapporter om skjutningar och gänguppgörelser från landets utanförskapsområden. Vi hör att de kriminella aktiviteterna går allt längre ner i åldrarna. Idag kan 10-12-åringar få betydande uppdrag i dessa gäng. Ibland ännu yngre barn. Vi vet samtidigt att i vissa områden deltar endast drygt 50 procent av 6-9-åringarna i fritidshemsverksamheten (till skillnad från riksgenomsnittets 83 procent) och endast 13 procent av 9-12-åringarna. Är eleverna utrikes födda är siffrorna ännu lägre. Under de senaste åren har stort fokus i den utbildningspolitiska debatten lagts på skolans möjlighet att bryta kopplingen mellan elevernas resultat och föräldrarnas utbildningsnivå. Vilken roll kan fritidshemmet ta i detta arbete? Skulle detta inte kunna vara kärnan i fritidshemmets kompenserande uppdrag? 

Utifrån ovan perspektiv tänker jag att det samlade utbildningssystemet kan vara nyckeln till framgång i ovan beskrivna samhällsproblematik och fritidshemmet har stor potential att bidra med viktiga kompensatoriska pusselbitar i elevernas utveckling och lärande av demokratiska värden och normer. Dock innebär fritidshemmets strukturella villkor att de elever som kanske allra mest skulle behöva delta i fritidshemsverksamheten står utanför densamma. Alla elever (exempelvis elever med föräldrar som är arbetslösa eller föräldralediga) har inte självklart tillträde till verksamheten och får därmed inte heller del av fritidshemmets viktiga kompensatoriska uppdrag efter skolans slut. Detta innebär att dagens fritidshem inte är tillgängligt för alla barn. 

Utbildningssystemet, inklusive fritidshemmet, är ett starkt socialt skyddsnät. För att öka elevernas kunskapsnivåer i grundskolan, samt förhindra social utsatthet och tidig utslagning, krävs tidiga insatser både med fokus på kunskap och lärande och med fokus på en holistisk och värdeimpregnerad utveckling. Här kan fritidshemmets kompletterande uppdrag, vilket jag vill definiera som undervisning inom de i läroplanen föreskrivna centrala innehållen utifrån en fritidspedagogisk metodarsenal, vara av stor betydelse. Men insatserna kan inte endast riktas mot det kompletterande uppdraget. Fritidshemmets värdeimpregnerade uppdrag och ansvarsområden, så som det beskrivs i läroplanens kapitel 1, 2 och 4, är ytterligare viktiga byggstenar till elevernas utveckling och lärande i perspektivet av social utsatthet och ojämlikhet. Fritidshemmet skulle kunna vara en garant för att alla barn får tillträde till inkluderande gemenskaper. Tillträde till sådana gemenskaper kan verka socialt utjämnande. 

Kan man skilja mellan fostran och undervisning? Fostran handlar om att integreras in i samhällets kultur samt värde- och normsystem. Barndomspsykologen Dion Sommer menar att fostran handlar om att ge barnen redskap att orientera sig i världen. Vuxnas roll är att bistå barnet att tillägna sig moraliska och sociala orienteringskartor. Detta innebär att fostran riktas mot hela människan medan undervisning riktas mot smalare specifika områden och funktioner. Undervisning och fostran är två oskiljbara begrepp samtidigt som fostran också kan betraktas som en överordnad och icke ämnesanknuten process till skillnad från undervisning. 

Därmed går det också att sammanföra de två olika systemen fritidshemmet befinner sig i; det humanistiska systemet som fokuserar på välmående och social utveckling samt det kunskapseffektiva systemet som fokuserar undervisning, lärande, kunskap och slutligen samhällsekonomi. Utifrån det ovan skrivna, och med referenser till professor Sven Perssons förskoleforskning, kan fritidshemmet utifrån denna definition precis som förskolan beskrivas som ett viktigt samhällsprojekt – förutsatt att alla barn får delta. Accepterar man denna definition av fritidshemmet blir det huvudsakliga undervisningsuppdraget att forma barnen till demokratiska samhällsmedborgare, både utifrån värdeaspekter och kunskapsaspekter, och att guida dem in i framtiden.

——————————————- 

Under 2019-2022 genomför Ifous tillsammans med Linnéuniversitetet och Högskolan i Gävle ett utvecklings- och forskningsprogram med syfte att utveckla kvalitet och likvärdighet i fritidshemmens verksamhet. Syftet är också att samarbetet mellan lärare och forskare ska bidra till gemensam kunskapsutveckling och ny forskning inom området fritidshemspedagogik. I forskningsarbetet riktas fokus mot både undervisningsbegreppet samt de kompletterande och kompensatoriska uppdragen. Denna text är en del av detta projekt.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *