Hadar Nordin

Fritidspedagog, författare, föreläsare och debattör.
Hadar Nordin

Latest posts by Hadar Nordin (see all)

I början på 90-talet hängde jag på ungdomsgård. Jag var väl inte yvigare än andra nyfyllda tonåringar men tillhörde den grupp som slutat med idrott, scouter, kyrkbesök eller vad vi nu gjorde innan. Egentligen var det ingen ungdomsgård, det var ett ruffigt källarutrymme i Folkets Hus lokaler. Vi spelade biljard med slitna köer och pingis med rack som sedan länge förlorat sitt gummi. Ibland kom den sura vaktmästaren och bad oss att ”hålla käften” för nu skulle rödstrumporna ha konferens.Vaktmästaren var oftast den enda vi träffade. En dag dock kom en lång man. Han var iklädd manchester från topp till tå med nyanser av jordnära färger och sa: ”Vill ni hjälpa mig planera en ungdomsgård här?”. Mannen, vars namn jag glömt, men som sannolikt hette Torbjörn eller Ulf gav oss en planritning över en lokal i huset. ”Det är nyrenoverat och det finns en budget, men vi har inga ungdomar som vill jobba med oss”. Då var jag fjorton år.

Det blev en grupp på tio-tolv ungdomar som fick planera hur ungdomsgården skulle se ut. Vi fick göra en budget med Manchester-mannen, sen åkte vi runt till stans alla möbelvaruhus och provsatt soffor. Ulf-Torbjörn hade en liten bil som vi sannolikt satt alldeles för många i när vi åkte runt i oktobermörkret. Det kändes märkligt, men häftigt,  med vuxna som tog oss på allvar. Efter ungefär ett år var gården färdigställd. Det anställdes fritidsledare och vi bildade en styrelse som det bara satt ungdomar i. Ungdomsgården blev en arena för demokratisk fostran. Vi lärde oss om demokrati. Genom demokrati.

Efter ett par år av engagemang på gården blev jag erbjuden att bli ”ungdomsambassadör” i något som kallades ”ungdomsstyrelsen”. I ungdomsstyrelsen var vi ett tiotal ungdomar i åldrarna 13-18 som sågs regelbundet i varandras hemstäder. Vi beslutade att vårt gemensamma uppdrag skulle bli att sprida barnkonventionen som då var relativt obekant för många. Vi beställde tusentals exemplar som delades ut på skolor, ungdomsgårdar och politiska sammankomster. Vi tog ett stort ansvar för konventionens spridning under de åren.

Det känns i den bemärkelsen symboliskt att idag – när vi öppnar Fritidsverket – blir barnkonventionen lag.

För mig har fritid alltid varit synonymt med autonomi, utveckling och lärande, själv eller tillsammans med andra. Vid sidan av formell utbildning tror jag att barn- och unga behöver växa även i andra sammanhang. För mig blev ungdomsgården en plats där jag fick utvecklas oavsett hur jag presterade i skolan. Vi som var med och startade upp verksamheten hängde kvar upp still sena tonåren.

Många av oss fick över tid egen nyckel så att vi kunde vistas på gården även utanför öppettiderna. Det missbrukades aldrig av någon. Med jämna mellanrum dök det upp yngre ungdomar utanför gården. Ofta vågade de inte komma in, men vi bjöd in dem. De yngre fostrades av oss äldre in i samma kultur som vi vuxit upp i. Det fanns en stark tillhörighet utan uteslutande av nytillskott av andra unga. Om det dök upp någon som ”inte skötte sig” fanns ett starkt – positivt grupptryck – som sa ifrån. Vi lyckades etablera ett värde som andra unga skolades in i. Jag inser i samma stund som jag skriver denna text, att jag engagerat mig i och för (barn-och ungas) fritid sedan jag var fjorton år. Idag är jag fyrtio. Och idag lanserar vi Fritidsverket.

 

Namnet Fritidsverket – en icke statlig myndighet anspelar på på det faktum att det inte finns något sådant i Sverige. Som namnet anger är vi varken statliga eller en riktig myndighet. Utgångspunkten för vårt arbete är att verka för och inom ett antal områden:

  • Öka kunskapen om barn och ungas fritid och samtid.
  • Förbättrade villkor för dem, som i yrket, ombesörjer barn och ungas fritid.
  • Vi avser särskilt bevaka och kritiskt granska fritidshemmens utveckling.
  • Vi vill, på ett lösningsinriktat sätt, påverka och samverka med maktfaktorer inom området.

Vi vill ta ett större samhälleligt grepp och ansvar över barn- och ungas fritid.

Arbetet för såväl redaktionen som för utomstående skribenter sker på – just – vår fritid.

Hadar Nordin

Comments (1)

  1. Lena vidmark

    Svara

    Vilket otroligt jobb du/ni gör för fritidspedagogogiken o fritidspedagogerna! Vilken fin och intressant sida/ TACK!!
    Allt gott till er

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *